Bergets mörka sida.

Måndagseftermiddagen tillbringades i härligt vårväder på Kullabergs nordsida, inte så långt från Skäret.

Söndag i trädgården.

Det tittar upp växtlighet överallt nu. Snödroppar och vintergäck har ju varit framme sedan ett tag. Rabarbern börjar kika fram som röda stoppsignaler i allt det brungrå och rätt som det är får man starta trädgårdstraktorn när gräset plötsligt sätter fart. Vi brukar förresten släppa ut gässen på gräsmattan. De är mycket effektiva maskrosutrotare. De rycker noggrant upp dem med roten då den godaste biten tycks vara den under jord. Innan vi skaffade de befjädrade väktarna lyste gräsmattan framför huset knallgul. Nu finns det inte en tillstymmelse till maskrosor. Tyvärr har de inte samma faiblesse för kirskål, kvickrot och nässlor.

Temperaturen är nästan uppe och tangerar tvåsiffrigt. Underbart! Lusten att vara ute i trädgården väcks till liv hos både tvåbenta och fyrbenta. Och rensningsarbetet i trädgårdslandet blir ju mycket effektivare med Norton som medhjälpare.

Skåpmat.

E fann ett gammalt skåp som passade som hand i handske i vår länga. Det var inte många tum tillgodo mellan krönet och taket.

Det är visserligen inte av skånsk härkomst men jag tror att det skall trivas hos oss ändå.

Nu skall vi bara dränka det i tjock antikvit färg för att sedan slipa på det med stålull så att det erhåller en fin patina. Därefter påstår vi att det har en fransk proveniens och säljer det för ett femsiffrigt belopp i en vintagebutik av typen "Vita damens vita vintageveranda", "Batikhäxans nytt och nött", Lantliga Saras shabby shit eller liknande. Helst på Ööööösterlen, då.

Nä, skojade bara.

Vi har vår i luften.

Snön är borta, solen skiner och lärkan har anlänt. Livsandarna återvänder ackompanjerade av lärkans drill och ljudet av kolvar som rör sig upp och ner.