Å andra sidan...

Att köra med sidovagn är att åsidosätta allt man lärt sig om motorcykelkörning. Chassiegeometrin är helt galen och ekipaget beter sig, ähum, annorlunda. Lite mindre dramatik blev det sedan vagnens toe-in minskats till mer korrekt värde. Såpass stabilt att E och Norton vågade sig ner i korgen. Norton är väldigt glad i att åka bil och han älskar att stå upp i cabben och känna fartvinden i de fladdrande läpparna och öronen.

Hans entusiasm för den motoriserade torpeden var dock av en mer dämpad natur, om man säger så. Viljan att följa med husse och matte på deras tokiga upptåg överbryggar dock slutligen misstänksamheten och vi tog en kort provtur. Nu skall det väl också sägas att vi under inga som helst omständigheter framgent kommer att tvinga honom att åka med. Om han inte tycker att det är roligt blir det knappast ett nöje för oss heller.

Utsikten från Italienska vägen ovanför Mölle.

En bensträckare.

Välbehållna hemma på gården igen.

Sidovagn.

Vi har skaffat en sidovagn till Trajjan! En gammal Bender från 1950-talet. Nu kan E och Norton snart hänga med på hojturerna.

Jag har inte kört med sidovagn tidigare och första körupplevelsen var närmast chockartad. Vagnen verkade ha ett eget liv med en mycket stark vilja. Efter diverse justeringar blev det bättre men mycket jobb återstår. Körtekniken involverar motorbroms vid vänsterkurvor och gaspådrag för att ta sig runt högerkurvor. Efter några kilometer började man bli varm i kläderna och jag vågade mig på att hissa upp sidovagnshjulet några decimeter i luften. Ganska kul faktiskt!

I kvällssolens sken.

Kvällssolen lyser rakt in i västra längan. Det är en härlig kontrast när man rör sig från den relativt mörka norra längan in till den västra med det stora ljusinsläppet från verandan.

Det var en gång...

...och den var grusad. Nja, inte riktigt än. Jag har i alla fall grävt upp och flyttat de gamla medfarna bärbuskarna som stod i en rad framför verandadörrarna. Jorden är bortforslad och markduk är utplacerad. Nu skall vi bara beställa hem ett lass med makadam.

Helgen tillbringades mestadels ute i trädgården. Jag grävde och E rensade i rabatter. Solen sken och eftermiddagskaffet kunde intas utomhus. Guldkant!

Krapperup.

Dagens hundpromenad exekverades vid Krapperups slott. Slottet, från vilket praktiskt taget hela Kullabygden fordom styrdes, ligger utsökt vackert på höjden av en slänt ner mot Öresund. Nedanför slottet ligger det pittoreska fiskeläget Lerhamn och i fonden norrut reser sig Kullaberg.

Parken är öppen för allmänheten och är definitivt värd ett besök. Här kan man se lite bilder jag tog vid ett besök i juni just när det blommade som allra bäst.

Vi parkerade nedanför Bräcke mölla. Möllan har en ganska intressant historia. Ursprungligen stod den i Småland innan den plockades ner och flyttades till Stattena i Helsingborg. I början av 1980-talet skulle den rivas men Kullens hembygdsförening höll sig framme och ombesörjde en transport till Bräcke där den ersatte den mölla som funnits på platsen men tyvärr brunnit ned.

Som äkta lantisar kör vi såklart pickis.