Skånsk vinter.

Tre dagars köld och lite pulver på marken ger en viss vinterkänsla hemmavid. Imorgon skall det bli blidväder igen. (Tack och lov, säger undertecknad som har svårt att fördraga kylan.)

Filmstjärnan.

Vår Skåneterrier Norton har begett sig in i filmbranschen. Rullen i sig är väl ingen Oscarsvinnare men...

Hans debutfilm kan i alla fall ses här nedan:

Skörd.

Sensommaren och hösten är skördetid.

Vin.

Vi kan ju inte konkurrera med de stora vinhusen i nuläget, vår terroir tillhör kanske inte de allra gynnsammaste, men några klasar blir det i alla fall.

Högsommar.

Den varma, torra, nästan medelhavsliknande sommaren har gjort att större projekt skjutits på en obestämbar framtid. Vi vistas mest i trädgården eller i havet. Ett nytt trädgårdsbord slöjdades i alla fall till av några brädor.

Trädgården kräver sitt och E ger sina omsorger om rosor och annat klorofyll.

Nu är det klippt.

Häcken skall vara klippt innan midsommar. Det blev den också men det var på håret.

Gaveln och vindskivorna har fått en strykning med Falu rödfärg. När vi köpte huset 2005 var gavlarna målade med någon sorts svart täcklasyr. Jag gav dem en strykning med en billig Falufulfärg och den höll riktigt bra. Nu efter nästan tio år började den svarta färgen titta fram så smått under slamfärgen så en ny strykning var påkallad. Denna gång kostade vi på oss riktig Falu ljus, som det skall vara. Jag tycker inte att nyansskillnaden är så där överdrivet stor när färgen är ny men efter några år mörknar fulfärgen lite och får en svag blånad. Återstår att se om den ljusa Falufärgen håller färgen, så att säga. Det är dags att bekänna färg.

Halmtak.

Strax öster om Farhult pågår det halmtaksläggning.

På rätt hus finns det inget vackrare än ett stråtak. Även vårt hus har såklart fordom haft halmtak. Så sent som 1946 låg det fortfarande halmtak hos oss. Då dokumenterades gården av gåramålaren "Birger". Tavlan finns hos en man som är född i stuan i vårt hus på 1920-talet. Han är fortfarande vid liv och kan till och med ses köra förbi sina barndoms jaktmarker i bil på söndagarna.

Man kan notera att längorna var brädklädda, att vegetationen var betydligt glesare och att brunnen finns på samma plats än idag.

En dag fick vi besök av en annan man som också bott i vårt hus. Han kunde också bidra med ett par fotografier. Dessa är tagna på 1950-talet. Då ägdes fastigheten av ett par damer som drev restaurang i Helsingborgs färjestation. På ett par ställen i huset har jag funnit brädor som härstammar från en gammal godsfinka. En fringe benefit från damernas arbetsplats kanske?

Här har huset fått sticke-tak och gavelfönstren har blivit utbytta mot de kvadratiska bågar som fortfarande satt kvar när vi köpte huset.

Ytterligare en bild från albumet.

Här är man synbarligen i färd med att byta fönstren på fasaden också. Tyvärr sågade man upp timran för att få plats med de nya bågarna. Notera vindflöjeln på gavelspetsen! Den har vi fortfarande kvar men nu sitter den uppflugen på västra längans frontespis.

Visst drömmer man om att en dag få ett stråtak på huset igen. Det handlar ju dock inte om kaffepengar om man vill få det lagt åt sig. Ett alternativ är ju att försöka lägga taket själv. Vi gick faktiskt en endags introduktionskurs i taktäckning för några år sedan. Själva tekniken är i sig enkel men man insåg ganska snabbt att man inte blir taktäckare utan lång erfarenhet.

Sommarkväll.

Det är fortfarande ljust vid tio på kvällen och det är nästan 25 grader varmt. En kall bier till maten som förtärs ute. En god kopp kaffe på en av trädgårdens många uteplatser. Guldkant. Och så lite pyssel hemmavid på det.

Ett korsvirkeshus behöver lite underhåll då och då. Trä är ett levande material och timran rör på sig; den torkar och den sväller i takt med årstiderna. Små sprickor uppstår ofelbart här och där. Att blanda till lite kalkbruk i en spann en ljum sommarkväll, ta med sig en liten pall, sätta sig ned och slå på lite bruk där det behövs är en synnerligen tillfredsställande och trevlig syssla. Under tiden bjuder koltrast och näktergal på ekvilibristiska sångövningar.

På framsidan behövdes det också lite puts. Skånelängans ringa höjd gör det enkelt att komma åt överallt utan stegar och byggnadsställningar.

Kvällssolen går nästan ner i norr så här års. Insekter surrar, hund och katt och fruga är inte långt borta och man mår allmänt bra. Att uppskatta det enkla i livet ter sig mer och mer som det viktiga i livet. Se där, lite livsfilosofi med murslev i handen.

Under tiden som jag putsar på huset ger E sina omsorger åt växtligheten. Grönsakslandet och örtagården behöver vatten.

Jag slog ihop en liten ljugarbänk av några överblivna reglar. Naturligtvis tog det inte lång tid innan växtligheten hade intagit också denna.

Klätterhortensian blommar och växer flitigt. Tanken är att den skall få klättra upp på pergolan och bilda tak.

Klyvning.

Inte av atomer, inte av hårstrån och definitivt inte av hemman. Vi har sedan höstens stormar mängder av ved som skall klyvas. Det är härligt att fylla vedboden trots att vintern just nu känns avlägsen. Det är nog någon slumrande del av stenåldershjärnan som stimuleras av att fylla på förråden och förbereda sig inför bistrare tider. En reminiscens från en tid då det var livsavgörande att ha välfyllda förråd och skarpslipade vapen. E känner något liknande då hon på hösten radar upp burkarna med årets alla skördar på hyllorna i skafferiet.

A walk in the park.

Nja, kanske inte riktigt. Men i alla fall en tur på åkgräsklipparen. Allting gror något så förbenat just nu.

Kvällssol.

Kvällssol över Öresund.

Inneboende.

Det här är Pysen. En liten, vänlig och väluppfostrad kattfröken, tillika en jägare av rang. Möss, sorkar och mullvadar brukar ligga uppradade som troféer på verandan innan de mest delikata bitarna förtärs. Okej, en och annan småfågel stryker väl också med tyvärr och det var inte roligt när hon kom in i vardagsrummet med en levande harpalt i gapet.

Åtta år har hon varit med oss nu. Man fäster sig vid de små liven.

Äpplen.

Det ser onekligen ut att arta sig till ett bra äppleår.

Arild.

Vi har förmånen att ha många olika naturtyper alldeles inpå knuten att välja på för våra exkursioner med Norton; slätt kulturlandskap, skog, äng, hav, sandstrand, klippstrand och berg. (Nåja, berg efter skånska förhållanden i alla fall.) Ett ställe vi ofta återvänder till är det lilla fiskeläget Arild fantastiskt naturskönt beläget på Kullabergs baksida, om uttrycket tillåts.

På bilden nedan ses en fastighet som fordom inhyste restaurang Webers. Där spelade undertecknad för övrigt ståfela med rockabillybandet Knoxville Tomcats en vinterdag alldeles i början av 1990-talet. Idag är huset privatbostad. (Med alldeles utsökt utsikt över Skälderviken, Bjärehalvön och Väderön från den stora glasverandan, kan tilläggas.)

Läget har medeltida anor men bebyggelsen utgörs till största delen av panelklädda fiskarlängor från mitten av artonhundratalet. De flesta har naturligtvis fått nittonhundratalstillskott i form av kupor, tillbyggnader och "hårda tak".  (Som man brukade säga i motsats till de gamla stråtaken.) Trots alla tillägg ger läget ett genuint intryck och det finns mycket att beglo för en husnörd.

Fiskarena själva är avhysta sedan länge. Idag talas det inte längre gammal Brunnby-skånska under taken. Jag misstänker att man mest hör vädret avhandlas på rikssvenska nuförtiden.

Nedan ses stejlegången där fiskarena hängde sina garn på tork. På bilden ovan skymtar Arilds kapell.

Arild har fått dela samma öde som många andra små pittoreska orter med attraktiva lägen vid havet; de flesta husen står tomma större delen av året och nyttjas bara under några få sommarmånader. Tar man en promenad här en vardag i januari eller februari möter man inte många, om ens några människor. Möjligen ser man en och annan polsk eller baltisk hantverkarbil parkerad vid något av husen och bara ljudet av en gersåg eller en vinkelslip innanför korsvirkestimran röjer mänsklig aktivitet.

Här kan man se en serie äldre fotografier från Arild. Åtskilliga av husen på bilderna är fortfarande lätt identifierbara.

En vårdag i Arilds hamn.

Gult som solen.

Sommartider.

Det är fortfarande april men jag hörde på radion att vi nu bara var timmar ifrån meteorologisk sommar i västra Skåne. (Det vill säga minst en vecka med en dygnsmedeltemperatur över tio grader.) Sommar, smaka på det! Jag uttrycker mitt fulla gillande.

Hemma blommar i alla fall både körsbärsträd, plommonträd och raps. Snart är vår lilla gård helt inbäddad i grönska igen.