Det är fredag igen och ryggsäcken är packad med mackor och nybryggt kaffe. Vi befinner oss på baksidan av ett disigt Kullaberg. Det är inte många människor ute och det vilar ett melankoliskt lugn över platsen. Duggregnet flyter ihop med diset så man inte vet när det ena slutar och det andra börjar. Man måste antagligen vara skåning eller engelsman för att gilla vädertypen.
Vid Ladarp på norrkanten av berget som stupar brant ner i Skälderviken finns det ett par gårdar som ligger alldeles magnifikt. Lagom undangömda men ändå med fantastisk utsikt mot Bjäre och Hallands Väderö. Något som tyvärr kanske inte riktigt framgår av dagens novembergrå bilder där horisonten försvinner i ett töcken.
Byggnaderna visar upp en provkarta på fasadmaterial och tekniker: tegel, lerkline, locklistpanel och korsvirke; vasstak och takpannor. Trots blandningen blir helhetsintrycket harmoniskt. Det här med att alla fasader på ett hus prompt skall se likadana ut är ett sånt där modernt påfund som jag har svårt att förstå.
Vi fortsätter uppför berget och kommer fram till nästa lilla pärla; arrendetorpet "Sven Backes" byggt cirka 1790. Huset figurerar en del i den gamla tv-serien Kullamannen .
Det tar inte lång tid innan vi sedan kommer upp till Himmelstorp . På gårdens norra sida där vi intar matsäcken ser man bland annat bakugnen och en enorm buxbom. Inga spår av Cylindrocladium buxicola så vitt vi kan se.
Vi är för övrigt inte heller långt från den plats där den Fatwa-dömde Lars Vilks spikat ihop sin Nimis .
Norton är såklart med och har stofferat sig i finaste stassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar