Å andra sidan...

Att köra med sidovagn är att åsidosätta allt man lärt sig om motorcykelkörning. Chassiegeometrin är helt galen och ekipaget beter sig, ähum, annorlunda. Lite mindre dramatik blev det sedan vagnens toe-in minskats till mer korrekt värde. Såpass stabilt att E och Norton vågade sig ner i korgen. Norton är väldigt glad i att åka bil och han älskar att stå upp i cabben och känna fartvinden i de fladdrande läpparna och öronen.

Hans entusiasm för den motoriserade torpeden var dock av en mer dämpad natur, om man säger så. Viljan att följa med husse och matte på deras tokiga upptåg överbryggar dock slutligen misstänksamheten och vi tog en kort provtur. Nu skall det väl också sägas att vi under inga som helst omständigheter framgent kommer att tvinga honom att åka med. Om han inte tycker att det är roligt blir det knappast ett nöje för oss heller.

Utsikten från Italienska vägen ovanför Mölle.

En bensträckare.

Välbehållna hemma på gården igen.