Tankar vid en grind.
Den här grinden öppnar och stänger jag flera gånger varje dag, kanske tio gånger dagligen lite grovt uppskattat. Det skulle i så fall betyda att jag har öppnat och stängt den nästan 30 000 gånger sedan vi förvärvade huset 2005. Grinden är ännu ett av alla Blocket-fynd som med åren införlivats med vårt boende. Tidsmässigt bör den väl vara från åren kring sekelskiftet ungefär.
Både E och jag tycker att det är betydligt roligare att hitta gamla prylar än att bara knalla in i en affär och köpa någon nytillverkad replik. Det skall vara lite sport och inte allt för lätt. Här finns det klara paralleller mellan att hålla på med gamla hojar och med att hålla på med gamla kåkar. Jag vill helst göra så mycket som möjligt själv. För mig ligger det ett stort mått av egenvärde i att göra saker själv. Sedan finns det naturligtvis extremer åt båda håll. Det finns de hojbyggare som gräver upp bauxit ur marken för att därefter själv tillverka aluminiumdelar. Å andra sidan finns det de som inte ens vet var tändstiften sitter och som kör omkring med prislapparna hängande på både hoj och skinnställ. Det finns de husbyggare som gräver upp kalksten ur jorden, murar upp en kalkugn för att sedan bränna sin egen kalk. Å andra sidan finns det de husägare som får panik och ringer rörmokaren när en kranpackning gått sönder.
Ett tag funderade jag ganska mycket på varför jag prompt vill göra så mycket som möjligt själv. Någon riktigt plausibel förklaring kom jag väl aldrig fram till trots att hypoteserna var legio. Nuförtiden har jag ett mer lakoniskt förhållningssätt till de där funderingarna och nöjer mig med att konstatera fakta. Istället öppnar jag den där grinden och går in och tar en kopp kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar