måndag 2 juni 2014

Klyvning.

Inte av atomer, inte av hårstrån och definitivt inte av hemman. Vi har sedan höstens stormar mängder av ved som skall klyvas. Det är härligt att fylla vedboden trots att vintern just nu känns avlägsen. Det är nog någon slumrande del av stenåldershjärnan som stimuleras av att fylla på förråden och förbereda sig inför bistrare tider. En reminiscens från en tid då det var livsavgörande att ha välfyllda förråd och skarpslipade vapen. E känner något liknande då hon på hösten radar upp burkarna med årets alla skördar på hyllorna i skafferiet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar