Sommarkväll.

Det är fortfarande ljust vid tio på kvällen och det är nästan 25 grader varmt. En kall bier till maten som förtärs ute. En god kopp kaffe på en av trädgårdens många uteplatser. Guldkant. Och så lite pyssel hemmavid på det.

Ett korsvirkeshus behöver lite underhåll då och då. Trä är ett levande material och timran rör på sig; den torkar och den sväller i takt med årstiderna. Små sprickor uppstår ofelbart här och där. Att blanda till lite kalkbruk i en spann en ljum sommarkväll, ta med sig en liten pall, sätta sig ned och slå på lite bruk där det behövs är en synnerligen tillfredsställande och trevlig syssla. Under tiden bjuder koltrast och näktergal på ekvilibristiska sångövningar.

På framsidan behövdes det också lite puts. Skånelängans ringa höjd gör det enkelt att komma åt överallt utan stegar och byggnadsställningar.

Kvällssolen går nästan ner i norr så här års. Insekter surrar, hund och katt och fruga är inte långt borta och man mår allmänt bra. Att uppskatta det enkla i livet ter sig mer och mer som det viktiga i livet. Se där, lite livsfilosofi med murslev i handen.

Under tiden som jag putsar på huset ger E sina omsorger åt växtligheten. Grönsakslandet och örtagården behöver vatten.

Jag slog ihop en liten ljugarbänk av några överblivna reglar. Naturligtvis tog det inte lång tid innan växtligheten hade intagit också denna.

Klätterhortensian blommar och växer flitigt. Tanken är att den skall få klättra upp på pergolan och bilda tak.